The Paymentsystem
Betalningssystemet
These texts are also available at selected university libraries in USA and UK.
|
|
|
CV
|
|
Arbeten:
|
|
Förord till "Betalningssystemet och begreppen utbud och efterfrågan" Jag har läst och forskat i nationalekonomi under en 30-årsperiod efter min ekonomexamen vid Handelshögskolan i Göteborg 1964 (cirka 10 arbetsår effektiv arbetstid). Jag har tidigare år 1973 skrivit Kvantitetsteorin, en studie-. Utkastet till denna sändes då ut till forskare och forskningsbibliotek i Norden. Så här 30 år senare har jag funnit, att mina slutsatser då håller till allra största delen, vilket man knappast kan säga om många verk inom nationalekonomin, som vunnit stor uppskattning. Jag hoppas därför nu att kunna ge ut arbetet i i stort sett oförändrat skick efter en viss mindre bearbetning. Mitt nya arbete handlar om den nyckelroll, som betalningssystemet spelar i samhällsekonomin och om denna ekonomis grundelement. Bägge arbetena innebär en kritisk granskning av delar av den nu förhärskande teoribildningen, som jag finner ohållbara. Denna har så stora brister, lider av så svåra systemfel, att jag tycker det är förvånansvärt, att dessa inte påtalats tidigare. I synnerhet gäller detta efterfrågebegreppet och synen på banksystemets roll i prisbildningsprocessen. Jag tycker det är givet, att 1000 kronor i sedlar direkt från centralbanken eller via banksystemet är köpkraft och potentiell efterfrågan precis lika mycket som 1000 kronor i inkomster och utgifter för Ludvig Svenssons gardinfabrik (som ju ofta används som exempel) och i båda fallen fortsätter tusenlappen att utgöra köpkraft och alstra utgifter, så länge den inte dragits in från marknaden. Jag finner också, att affärsbankerna och banksystemet inte alls spelar den nyckelroll, som ekonomerna tillmätt dem, utan tvärtom spelar en mycket blygsam roll, medan däremot vad andra ekonomer kallat kassahållarna eller kassaförvaltarna utövar ett stort inflytande både på potentiell köpkraft och dennas utnyttjande som transaktioner och betalningar i betalningssystemet, även om detta inflytande är mycket regelbundet och förutsebart. Teoribildningen i dag präglas av sin dualism, uppdelningen i penningteori och allmän pristeori. Detta kan ha ett pedagogiskt värde som olika metod- och förklaringssystem på makro- och mikronivå. Men det är felaktigt, om man antar, att det är olika krafter, som verkar på olika nivåer i samhället. Det är givetvis så, att det är samma krafter, som verkar inom hela samhällsekonomin, de är av monistisk karaktär. Jämför med Keynes kritik i The General Theory, s. 292. (1) Visst är jag medveten om, att det kan finnas brister och luckor i min framställning, men detta gäller för samtliga hittills publicerade system inom nationalekonomin. Eftersom jag nu närmar mig livets slut, har jag inte möjlighet att göra arbetet lika helgjutet och fritt från detaljfel, som jag skulle ha önskat. Jag hade helst sett, att jag hade fått bearbeta det i ytterligare 1 – 2 år , innan jag hade publicerat det. Men jag är helt övertygad om, att den absoluta huvuddelen av mina teorier har framtiden för sig. Jag tror, att många kommer att bli överraskade över, hur mycket av dem som håller, om de verkligen gör sig mödan göra en kritisk genomgång och granskar dem förutsättningslöst. För dem, som sitter fast i gängse konventioner, är de säkert osmältbara och jag möter ibland personer, som betraktar mig som en knäppgök, vilket jag tar med knusende ro (2). Med tanke på alla motsägelser och brist på överensstämmelse med verkligheten i den gängse teoribildningen, kan jag ta dylika reaktioner med bevarad fattning. Bristerna i min framställning betyder ganska lite jämfört med de grundläggande systemfelen i förhärskande teoribyggnader. Jag har i alla fall fått så pass mycket positiva kommentarer, att jag känner mig ganska lugn. Tiden är nu också mycket mera mogen, än den var på 70-talet, när jag skrev mitt tidigare verk. Nationalekonomin präglas nu av större realism än vad den gjorde för 25 år sedan. För att bara ta ett exempel. På 60- och 70-talen tycktes ekonomernas och myndigheternas politik till stor del gå ut på att begränsa kreditvolymens tillväxt. Det hör till tillvarons ironier, att alla dessa försök att påverka inflationsutvecklingen misslyckades, medan vi i idag, när alla kreditrestriktioner upphört i vårt internationaliserade samhälle, lyckats uppnå en relativ prisstabilitet. Men även Milton Friedman och hans efterföljare har misslyckats, deras
teorier präglas av dualism, inre motsägelser och brist på överensstämmelse
med fakta. Att ekonomernas teorier ofta varit luftiga och utan kontakt med
verkligheten, visas väl också av, att de ibland själva medger, att de inte
förstår varandra. Som
Friedman skriver i en polemik med James Tobin i Milton Friedman’s Monetary
Framework, s. 143: `Much of the rest of Tobin’s criticism of my article
leaves me utterly baffled. We seem to be talking at cross-purposes. I
disagree far less with the substance of what he says than with the views that
he attributes to me – which repeatedly seem to me in clear and present
conflict with what I have written. And, no doubt, he has the same difficulty
with my remarks (see also Tobin 1970, Friedman 1970c)." Även bland ekonomerna finns denna insikt om att ha misslyckats. Daniel Bell och Irving Kristol
skrev redan år 1981 i The Crisis in Economic Theory, 228: - - - Today, the
failure of economics to provide either reliable guides to policy or a
credible picture of reality is painfully Noter (1) - (2): Se efter kap. 1. clear. The result has
been an unprecedented - and exciting - crisis in economic theory as
economists have been forced to reexamine their basic assumptions in an
attempt to account for the apparent failure of their discipline." Peter E. Drecker skriver
på sid. 5: "- - - What makes the present crisis of economics a genuin
scientific revolution is our inability to go back to the economic world view
which Keynes overturned. - - -" Mark H. Willes, 93: "- - - The conventional method in 40 years has not produced one model that captures what happens when policy changes - and it is absolutely incapable of doing so - - -." Se också 81, 85 och 87. Paul Davidson, 151:
"There appears to be a crisis in economic theory. The tides of events in
the last decade has diminished the stature of economists of both
neoclassical-Keynesian and monetarist persuation in the eyes of the public,
and the corpus of orthodox neoclassical theory is a shambles. - - -" Irving Kristol, 202:
"- - - On the other hand, the existence of a crisis in economic theory
is attested to by the fact that this body of undisputed theory is shrinking
before our very eyes, not growing. More and more of the intellectual energy
of economists, these days, goes into the disestablishment of what our
university textbooks still proclaim with serene confidence. Almost everything
- almost every concept, every theorem, every methodology - in economics today
has become fair game for controversy." Den främsta anledningen till ekonomernas misslyckanden är, tror jag, att de inte gått till grunden med begreppen utbud och efterfrågan. Alla dessa stolta teoribyggnader är inte mer värda än de premisser de bygger på. Jag tror det är nödvändigt för ekonomerna att inse, att man inte kan skapa en helgjuten teoribyggnad, om man inte vågar erkänna prisets absolut passiva roll i prisbildnings-processen och kvantitetsekvationen och vågar inse, att det som bestämmer samhällets utgifter också bestämmer dess inkomster, att kausalförhållandet aldrig är det omvända. Först då börjar alla bitar falla på plats. Först då försvinner dualismen, motsägelserna och bristen på överensstämmelse med fakta. Man kan göra en jämförelse mellan den nuvarande teoribyggnaden och flogistonteorin inom kemin, där vid förbränning ett mystiskt ämne avgavs från det brinnande föremålet påminnande om hur ekonomerna tänker sig, att efterfrågan utgår från de producerade och utbjudna varorna och tjänsterna. Vi svenskar har ingen anledning att förhäva oss, eftersom t.o.m. Scheele omfattade den teorin. Mitt nya arbete omfattar i princip två olika delar. Del II innehåller en granskning av nationalekonomins grunder och i vilket förhållande nuvarande teoribyggnader står till dessa. Jag har i det senare fallet valt att främst granska Milton Friedmans teoribyggnad som den sammanfattas i Milton Friedman’s Monetary Framework, eftersom den präglas av en viss realism, som saknas på annat håll. Att jag innan i del I behandlat betalnings-systemet, beror bl.a. på att en förtrolighet med dess funktionssätt är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna förstå de grundläggande elementen, eftersom begreppen utbud och efterfrågan hänger intimt samman med hur betalningssystemet fungerar. Att arbetet nu föreligger på engelska, hoppas jag skall bidra till att höja intresset för en debatt. Jag besvarar gärna frågor, t.ex. via brev eller E-mail. Eftersom det av olika skäl inte blivit mig förunnat att få mitt verk granskat i en normal vetenskaplig process, förekommer givetvis en del detaljfel i det, som jag hoppas några av mina kolleger vill redovisa för mig. Jag inbjuder därför ekonomerna att delta i den slutliga utformningen av detta arbete med att bygga upp en mer hållbar ekonomisk teori än dagens förhärskande undermåliga system. Jag hoppas, att åtminstone någon eller några yngre ekonomer inser, vilket utomordentligt tillfälle de har att göra en vetenskaplig insats genom finslipning av mina argument och en formellt sett mer komplett teoribyggnad underbyggd av en omfatttande empirisk och statistisk bearbetning. Den skiss jag tecknat kommer säkert att återspeglas i framtidens ekonomiska teori.
Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig på det vida hav stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav. Framåt! – så är hans ödes bud; Och i djupet bor, som i himlen , Gud." (E.G.Geijer)
Göteborg den 1 december 2003 John-Erik Janson |
I have read and carried
out research in political economy for 30 years following my economist
examination at the Gothenburg School of Economics in1964 (about 10 working
years effective working time). Earlier in1973 I wrote ´Kvantitetsteorin,
utkast till en studie` (The Quantity Theory, draft for a study). The paper
was then distributed to economists and scientific libraries in the Nordic countries.
I now find some 30 years later that my conclusions then keep up to a very
great extent, which can hardly be said about many works on political economy
which have won great approval. I hope therefore that I shall be able to
publish the work largely unchanged after minor adjustments. My new work deals with
the key role that the payment system plays in the national economy and with
the basic elements of this economy. Both works present a critical examination
of parts of the now dominant theory building, which I find indefensible. This
has such great defects, suffers of such great system faults that I find it
surprising that these faults and defects have not been critizised earlier.
Especially this criticism is true for the demand concept and the view of the
role of the bank system in the price building process. I find it obvious that
SEK 1.000 in notes direct from the central bank or via the bank system is
purchasing power and potential demand exactly as much as SEK 1.000 in income
and expenses for Ludvig Svenson´s curtain factory (which is often used as an
example) and in both cases the SEK 1.000 note continues to make purchasing
power and create espenses, as long as it has not been withdrawn from the
market. I find also that the commercial banks and the bank system do not at
all play the key role that the economists have given them, they play on the
contrary a very modest role, while what other economists have called
´cash-holders´ or ´cash-managers´ exert a great influence both on potential
purchasing power and its use as transactions and payments in the payment
system, even if this influence is very regular and foreseeable. The theory building
to-day is characterized by its dualism, the division in money theory and
common price theory. This may have a pedagogical value, as have different
methods and explanation systems on macro- and micro levels. But it is wrong
to presume that different forces influence different levels in the society.
Of course the same forces work in all economics, they are of monistic
character. Compare with Keynes´ critics in ´The General Theory´, p.292. (1).
I am of course aware of
possible lacks and gaps in my propositions, but this is valid for all systems
in the economics published up to now. As I now approaches the end of my life,
I have not been able to do the work as cast in one piece and as free from
detail faults, as I would have wished. I would have preferred to be able to
work on it for another 1 - 2 years before publication. But I am quite
convinced about the absolute main part of my theories having the future
before them. I think that many will be surprised how much of them that will
hold their ground, if they really give them a critical and impartial study.
For those who are firmly fixed in current conventions, they are surely
indigestible, and I meet sometimes people who regard me as a fool, which does
not worry me.(2). Bearing in mind all contradictions and
non-conformity with reality in the current theory building, I can take such
reactions with composure. The defects in my propositions are of rather little
consequence compared with the basic system faults in the dominant theory
buildings. I have anyway received so many positive comments that I feel
rather comfortable. The time is now also much more mature than it was in the
seventies, when I wrote my earlier work. The economics is now characterized
by greater realism than 25 years ago. To take only one example. In the
sixties and the seventies the policy of the economists and the authorities
seemed to a great extent to mean limiting the credit volume in the society.
It is indeed ironical that all these attempts to influence the inflation
development have failed, while to-day, when all credit restrictions have
disappeared in our internationalized society, we have managed to reach a
relative price stability. But even Milton Friedman
and his followers have failed; their theories are characterized by dualism,
contradictions, and lack of conformity with facts. The idea that the theories
of the economists often have been airy and without contact with reality, is
also shown by themselves sometimes admitting that they do not understand each
other. As Friedman wrote in polemic with James Tobin in ´Milton Friedman´s
Monetary Framework´, p. 143: "Much of the rest of Tobin´s criticism of
my article leaves me utterly baffled. We seem to be talking at cross-purposes
- I disagree far less with the substance of what he says than with the views
that he attributes to me - which repeatedly seem to me in clear and present
conflict with what I have written. And, no doubt, he has the same difficulty
with my remarks (see also Tobin 1970, Friedman 1970c)." Even among the economists
there are these insights of having failed. Daniel Bell and Irving Kristol
wrote already in 1981 in ´The Crisis in Economic Theory´, 228: "Today,
the failure of economics to provide either reliable guides to policy or a
credible picture of reality is painfully clear. The result has been an
unprecedented - and exciting - crisis in economic theory as economists have been
forced to reexamine their basic assumptions in an attempt to account for the
apparent failure of their discipline." Peter E Drecker writes on
p. 5: "- - -What makes the present ´crisis of economics´ a genuine
´scientific revolution´ is our inability to go back to the economic world
view which Keynes overtuned (Notes: See after chapter
1.) Mark H. Willes,93:
"- - - The conventional method in 40 years has not produced one
model that captures what happens when policy changes - and it is
absolutely incapable of doing so - - -." See also 81,85, and 87. Paul Davidson, 151:
"There appears to be a crisis in economic theory. The tides of events in
the last decade has diminished the stature of economists of both
neoclassical-Keynesian and monetarist persuasion in the eyes of the public,
and the corpus of orthodox neoclassical theory is a shambles.- - -" Irving Kristol, 202:
"On the other hand, the existence of a ´crisis in economic theory´ is
attested to by the fact that this body of undisputed theory is
shrinking before our very eyes, not growing. More and more of the
intellectual energy of economists, these days, goes into the disestablishment
of what our university textbooks still proclaim with serene confidence.
Almost everything - almost every concept, every theorem, every methodology -
in economics today has become fair game for controversy." The most important reason
for the failure of the economists is, I think, their negligence to go to the
fundamentals of the concepts demand and supply. All these proud theory buildings
are worth nor more than the premises they build upon. I think it is necessary
for the economists to realize that we cannot create a theory building cast in
one piece, if we do not start with the deductive base of the economics and if
we dare not recognize the absolute passive role of the price in the price
building process and also dare to recognize that what determines the expenses
of the society also determines its income, that the causal relation is never
the reversed. Not until then all pieces begin to fall in place. Not until
then the dualism, the contradictions, and the lack of conformity with the
facts disappear. We can also make a comparison between the existing theory
building and the phlogiston theory in chemistry, where at combustion a mystic
material was emitted from the burning object, resembling the thinking of the
economists that demand is emitted from the produced and offered goods and
services. We Swedes have no reason to boast, as even Scheele embraced that
theory. My new work comprises in
principle two different parts. Part II contains an examination of the
foundations of economics and in what relation present theory buildings stand
to these. I have in the latter case chosen to examine in the first place
Milton Friedman`s theory building as it is summarized in ´Milton Friedman´s
Monetary Framework´, because this is characterized by a certain realism that
is missing in most other cases. The reason for my taking on the payment
system in Part 1 is among others that a familiar knowledge of its way of
function is a necessary precondition for understanding the basic elements, as
the concepts demand and supply are intimately connected with the functioning
of the payment system. The fact that the work is
now available in English, will, I hope, contribute to increase the interest
for a debate. I am very thankful for all comments, I will also answer
questions, e.g. via mail and E-mail. Because, for different reasons, it has
not been possible for me to have my work investigated in a normal scientific
process, there are of course some detail faults in it, which I hope some of
my colleagues will point out to me. I invite therefore the economists to take
part in the final elaboration of this work with building up a more durable
economic theory than the predominant deficient system of to-day. I hope that
at least some younger economists will consider what an extremely good
opportunity they have to make a scientific contribution by giving a finely
touch of my arguments and by a formally more complete theory building
supported by a comprehensive empirical and statistic working up. The sketch I
have drawn will surely be reflected in the economic theory of the future. Gothenburg, December 2003 John-Erik Janson |
Jag hävdar, att efterfrågan i det
moderna samhället bestäms av helt andra faktorer än vad andra ekonomer anser.
På samma sätt förnekar jag också, att ett efterfrågeunderskott kan uppstå genom
för stort sparande. Jag hävdar med eftertryck, att sparandet aldrig är
kontraktivt men ofta expansivt. (JEL-nr:
E30, E40, E41 och E42).
Jag hävdar, att efterfrågan bestäms av:
Jag bygger alltså till stor del på antaganden gjorda tidigare av anhängare till kvantitetsteorin.
Den klassiska nationalekonomin hävdade ju
närmast, att någon avvikelse inte kunde ske mellan det totala utbudet av varor
och tjänster och den totala efterfrågan. Keynes och andra ekonomer hävdade i
stället, att avvikelserna berodde på diskrepanser mellan främst sparande och
investeringar, som kunde yttra sig t.ex.i ett efterfrågeunderskott, genom för
stort sparande, som man betecknade som ett läckage (Se en textbok som
Heilbroner 1968: 212 ff.).Jag förnekar kategoriskt, att sparandet har denna
kontraktiva effekt.
Om sparandet sker i check- och giromedel, har det en starkt expansiv effekt. Kassahållarna utökar ju samhällets betalningsmedel lika mycket som sparandet och härigenom dess betalningsförmåga. Om sparandet sker i långsiktigt banksparande eller i obligationer eller penningmarknadsinstrument, kan det sägas ha en svagt expansiv effekt. Det ökar ju kassahållarnas likviditet på lång sikt. I varje fall långfristigt banksparande gör ju, att de kan hålla en lägre volym av betalningsmedel, än annars skulle bli fallet. I den mån banksystemet utökar sin långivning eller sitt värdepappersinnehav lika mycket som sparandet, påverkas ju inte kassahållarnas likviditet. Köpkraften är lika stor. I den mån banksystemet inte utökar sin långivning eller sitt värdepappersinnehav lika mycket, påverkas ju kassahållarnas likviditet, men då beror detta på minskningen i volymen betalningsmedel hos kassahållarna. Samhällsekonomin kan ses som ett enda stort kommunicerande kärl.
Betalningsmedel försvinner inte ur systemet genom sparande. Det sparande, som sker i en bank ena dagen, återvänder som lån (eller obligationslån) till kassahållarna den andra eller tredje dagen. I den mån så inte sker, om banken behåller betalningsmedlen, sker en kontraktion, men då beror denna inte på sparandet utan på att tillgången på betalningsmedel minskat hos kassahållarna. Den expansiva effekten hos sparandet accentueras av, att det ofta följer på en utökning av sedelvolymen utanför banksystemet, som ju också har en starkt expansiv effekt.
Då volymen sedlar och mynt utanför banksystemet stiger, stiger också volymen check- och giromedel i nästan samma utsträckning. Kvoten dem emellan (the deposit currency ratio) är en av samhällsekonomins mest stabila relationer. Den kan vara i stort sett oförändrad i åratal, ibland under decennier. I Sverige låg den runt värdet 1,0 mellan år 1925 och 1951, även om den steg till ungefär 1,2 åren 1937 - 1939. (Janson 2003: 60 ff.). Kvoten mellan volymen sparinlåning och annan långfristig inlåning och volymen sedlar och mynt är också stabil, fast inte lika utpräglat som den förra kvoten.
För varje steg i processen kan man exakt följa förloppet, ange kausalsammanhanget, beslutsfattare och deras åtgärder. Centralbanken köper obligationer och betalar med nya sedlar, banksystemet förändrar proportionsvis inte sitt innehav, varigenom volymen sedlar och mynt hos kassahållarna utanför också ökar proportionsvis lika mycket. Dessa senare utökar sitt innehav av check- och giromedel, sparmedel, obligationer, penningmarknadsinstrument och andra fordringar samtidigt som de ökar sina inköp av varor och tjänster. Det är alltså kassahållarna, som på grundval av sina betalningsmedel gör fördelningen mellan konsumtion och investering, sedan sparandet skett. Sparandet skapar expansionsmöjligheter, som kassahållarna använder till finansiella investeringar eller till köp av varor och tjänster för investering och konsumtion. Alla dessa förändringar, som ofta är mycket regelbundna, kan mätas och kontrolleras. Hela tiden är sparandet en del av och går samtidigt med en expansion av efterfrågan.
Om man räknar med sparandet, som man möter det i verkliga livet, så är det att sätta in pengar på banken, att köpa obligationer, penningmarknadsinstrument eller andra fordringar, aktier eller företag eller delar av företag. Men det kan också vara inköp av varor eller tjänster för investering eller inköp av fastigheter. Allt detta sker med hjälp av betalningsmedel och det mest korrekta är att säga, att sparandet sker, då betalningsmedlen överlämnas. Främst i och med detta blir transaktionen realiserad. Vad som innan eller efter sker med varan eller tjänsten kan vara betydelsefullt för den enskilde, men som regel förändras inte mycket sett ur samhället synpunkt. Köpet, transaktionen är också det enda, som med säkerhet kan mätas och räknas. Ekonomerna är medvetna om detta, när det gäller statens utgifter och inkomster, när det gäller export och import och när det gäller avskrivningar och investeringar i många fall. Varför är man det inte, när det gäller sparande och investeringar över hela linjen?
Detta begrepp, att räkna sparandet just när det sker, är
något helt annat än sparandet i försörjningsbalanser och
nationalbudgetkalkyler, som inte har någonting att göra med den kausala
processen. Det begreppet räknar med föreställningen, att sparandet är det, som
inte konsumeras, d.v.s. detsamma som den slutliga volymen investeringar. (Här
kan vi bortse från utrikes transaktioner). Men sparandet i denna bemärkelse och
i detta sammanhang är inte en orsaksfaktor utan ett resultat av övriga
faktorer, om vi nu kan ge det en kausal innebörd. Att införa detta begrepp vid
bedömningen av efterfrågan, som många ekonomer gör, är att införa något helt
ovidkommande.
Sparandet har inte de verkningar på efterfrågan och köpkraften, som ekonomerna har gjort gällande. Sparandet är i stället ofta expansivt, men aldrig kontraktivt. Sparandet (=investeringarna) och konsumtionen är visserligen ett motsatspar på lång sikt, men på kortare sikt påverkar inte en ökning i sparandet samhällets köpkraft på ett negativt sätt. Efterfrågan är i stället beroende av tillgången på betalningsmedel och dess omsättningshastighet., allt i enlighet med kvantitetsteorin. Medvetandet om detta borde få ett djupt inflytande på den ekonomiska teorin.
Referenser:
Andersson, M. (1995): ”Kontroll av bankernas betalningssystem”, Nerenius & Santérus, Lund & Stockholm
Björkholm, B. och Johnsson P.
(1994): ”Betalning med kontokort”, Wahlström & Widstrand, Falun
Fisher, I. (1922): “The Purchasing Power of
Money”, Macmillan, New York
Fisher, I. (1933): “Booms and Depressions”, Allen
& Unwin, London.
Friedman, M. and Jacobsson-Schwartz A. (1969):
“A Monetary History of the United States,
Friedman, M. et al. (1974): “Milton Friedman´s
Monetary Framework”. A Debate with his Critics, edited by Gordon.R.J.,
Univercity of Chicago Press, Chicago.
Heilbroner, R.L. (1968): “The Economic
Problem”, Prentice Hall, Englewood Cliffs, N.J.
Keynes, J. M. (1969): ”The General Theory of
Employment, Interest and Money”,
King, D. (1987): “Banking and Money”, Edward
Arnold, London.
Kirkman, P. (1987): “Electronic Funds Transfer
System”, Basil Blackwell, Oxford..
Kvist, A., Nyberg L. och Wissén P. (1985): ”Penningmarknaden”, SNS, Stockholm.
Lybeck, J.A. och Hagerup, G.
(1996): “Penningmarknadens instrument”, Rabén Prisma, Stockholm.
Marget, A.W. (1938 – 42): ”The Theory of
Prices”. A Revaluation of the Central Problem of
Schneider, E. von (1957 –62):
“Einführung in die Wirtschaftstheorie“, III - IV, J.C.B. Mohr,
Bell D.and Kristol I., editors (1981): ”The
Crisis in Economic Theory”, Basic Boards, New
Janson J.E. (2003): “The Payment System and the
Concepts Supply and Demand”, Mappers,
SAVING AND DEMAND.
JOHN-ERIK JANSON
Civilekonom.
I
maintain that demand in the modern society is determined by quite other factors
than what most economists consider. In the same way I also deny that a demand
deficit can arise by too great savings. I maintain with emphasis that saving is
never a depressive factor, but often an expansive one. (JEL-No.: E30, E40, E41 and E42).
1ntroduction.
1.
The
Concept Supply.
·
the central
bank´s issue of bank notes and coins,
·
the cash-holder´s
(outside the banks) quotas between the volume check- and giro means and the
volume bank notes and coins (the deposit currency ratio)
·
the cash-holder´s
velocity for this means, and
·
the cash-holder´s
quotas between the volume of goods and services turned over and the
I build thus
to a large extent on assumptions made earlier by advocates of the quantity
theory.
2.
Saving
and Demand.
The expansive effect of the savings is often accentuated, because it
often follows an increase of the bank note volume outside the bank system,
which, as we know, has also a strongly expansive effect. When the volume of the
bank notes and coins outside the bank system rises, the volume check- and giro
means also rises to nearly the same extent. The quota between them (the deposit
currency ratio) is one of the most stable relations of the economy. It can be
mainly unchanged for years, sometimes for decades. In Sweden it lay around the
value 1,0 between the years 1925 and 1951, even it it rose to about 1,2 in the
years 1937 – 1939 (Janson 2003: 60). The quota between the volume of savings
deposits and other long-term deposits and the volume bank notes and coins is
also stable, even if not so pronounced as the former quota.
For every step in the process we can exactly follow the course of
events, state the causal context, the actors and their measures. The central
bank buys bonds and pays with new bank notes, the bank system does not
proportionally change its holding, whereby the volume bank notes and coins at
the cash-holders outside also increases proportionally much. These latter ones
increase their possession of check- and giro means, savings deposits, bonds, moneymarket
instruments and other claims at the same time as they increase their purchases
of goods and services. It is thus the cash-holders who on the basis of their
holding of means of payments make the distribution between consumption and
investment, since the saving is done. The savings create expansion
possibilities, which the cash-holders use through financial investments or
through purchases of goods or services for investment or consumption. All these
changes, which mostly are very regular, can be measured and controlled. All the
time the savings are a part of and go at the same time as an expansion of
demand.
If we count with the saving, as we meet it in real life, it is to
deposit money in the banks, to buy bonds, moneymarket instruments or other claims,
shares or companies or parts of companies. But it can also be purchases of
goods or services for investments or purchases of proporties. All this is done
with the help of means of payment and the most correct way to describe it is to
say that the saving is made, when the money is delivered. First when this is
done, the transaction will be realized. What happens before and thereafter with
the goods or the services, may be important for the single man, but as a rule
not much is changed seen from the point of view of the society. The purchase,
the transaction, is also the only thing that can be measured and counted with
security. The economists are aware of this, when they deal with expenses and
income of the state or with export and import and when dealing with writing-off
and investments in many cases. Why are they not when they deal with savings and
investments all along the line?
This concept, to count the saving
just when it is done, is something entirely different from savings in balances
of resources or national budget calculations, which has nothing to do with the
causal processes. That concept builds on the notion that the saving is what is
not consumed, e.g. is often equal to the final volume investment. (Here we can
disregard foreign transactions). But the saving in this sense and in this
context is not a cause factor but a result or other factors, if we at all can
give it a causal meaning. To introduce this concept when measuring demand, as
many economists do, is to introduce something entirely irrelevant.
Conclusion.
Björkholm, B. and Johnsson, P. (1994): “Betalning med kontokort”, Wahlström
& Widstrand, Falun.
Fisher, I. (1922): “The
Purchasing Power of Money”, Macmillan, New York:
Fisher, I. (1933): “Booms and Depressions”, Allen & Unwin, London:
Friedman, M. and Jacobsson-Schwartz. (1969): “A Monetary History of the United
States,
Friedman, M. et al (1970 – 1974): ”Milton Friedman´s Monetary Framework”, A
Debate with
Hrilbroner, R.L. (1970): ”The Economic Problem”, Prentice Hall, Englewood
Cliffs, N.J.
Keynes, J.M. (1961): “The General Theory of Employment, Interest and Money”.
Macmillan,
King, D. (1987): “Banking and Money”, Edward Arnold, London.
Kirkman, P. (1987): “Electronic Funds Transfer System”, Basil Blackwell, Oxford.
Kvist, A., Nyberg L.and Wissén P.(1985): ”Penningmarknaden”, SNS,
Stockholm.
Lybeck, J.A, och Hagerup, G. (1996): ”Penningmarknadens instrument”, Rabén
Prisma, Stockholm.
Marget, A.W. (1938 – 1942):
“The Theory of Prices”, A Revaluation of the Central Problem
Schneider, E. von. (1957 –
1962): “Einführung in die Wirtschaftstheorie“, III –IV, J.C.B.
Bell, D. and Kristol,
I, editors (1981): “The Crisis in Economic Theory”, Basic Boards, New
Janson, J.E. (2003): “The Payment System and the Concepts Supply and Demand”.
Mappers,